eXTReMe Tracker

En helt vanlig ovanlig dag

Lite anteckningar och fotografier från vardagliga eller inte vardagliga händelser i mitt liv och om KULTUR.

2014-08-12

Sjönevadsfesten 2014

Gatukonst och animation av David Ellis & Blu "Combo".

Har varit en lång sommar med en hel del fotograferande, hinner inte riktigt sortera och lägga upp så mycket som jag skulle vilja men här är några bilder från årets Sjönevadsfest (ja den är fortfarande inte en festival även om den upplevelsemässigt ligger nånstans mellan det burning man inspirerade borderland och en festival. Ett litet örike av upplevelser, musik, människor, ting, skog, vatten.
Som fotograf är jag lite intresserad av frågor gällande bildrätt. Noterar att till exempel Göteborgsposten inte erbjuder en krona för de bilder de publicerar. "Men folk blir väl glada ändå". Lite tråkigt.
Just nu finns även en strid mellan wikipedia och en fotograf som äger en bild som föreställer en apa som tagit ett självporträtt genom att sno fotografens kamera. Självklart äger fotografen bilden. För det vore lite löjligt att hävda att apan äger bilden eftersom apor i allmänhet inte äger saker. Hur vore det om lodjur eller björnar som blir fotograferade i fotofälla (där heller ingen fotograf finns som trycker på knappen utan det triggas av en rörelse-sensor) skulle börja kräva äganderätt av sina bilder? Och vem ska företräda dem juridiskt? Allt faller på sin egen orimlighet.


2014-03-30

IBM Model M -kungen av tangentbord


Bilder från dels naturreservat utanför Jonsered (strax ovanför Jonsereds Fabriker) samt från en ganska nyöppnad skejthall i Göteborg.
Läser att det nyligen var dags för att möta The Dude, undrar hur festen var. En av de roligaste sakerna med filmen Big Lebowski är att Jeff Bridges bär sina egna kläder hela filmen igenom. Bloggen This must be the place fortsätter att leverera intressanta inlägg. Nu ett inlägg om möten och om Johanneskyrkan i synnerlighet. En av de bästa göteborgsbloggarna nu helt klart. Sätt ett bokmärke på den!
Från början tänkte jag att jag skulle skriva ett långt inlägg om IBM Modell M tangentbord. Men jag inser att det finns redan ganska mycket skrivet om det, till exempel artikeln Why I use a 20-year-old IBM Model M keyboard. Jag hittade mitt Model M i ett grovsoprum med en tillhörande 286:a samtidigt. Det passade ganska bra eftersom moderkoretet på dåvarande datorn råkat få kortslutning och brunnit upp. På samma dator fanns även ett terminalprogram. Jag kopplade upp mig mot Cureomatic och hämtade ner en PPP-slip och så kunde jag, nödtorftigt nå nätet och köra pine, ett grafiskt mailprogram. Datorn är sedan länge kastad men tangentbordet lever kvar. Det är något speciellt med ett tangentbord som tillåter att man kan ta av alla toppar på tangenterna och tvätta dem med ljummet vatten och diskmedel. Sedan smattrar det skönt när man skriver på det, klickandet gör att man känner sig oerhört PRODUKTIV. Samtidigt så stör sig kollegor, eller respektive flickvän som försöker sova, det går inte att göra i samma rum, ljudet är markant. Att det sedan väger sisdär 6.5 kilo och att man antagligen kan slå ihjäl en inbrottstjuv med det är ju ingen nackdel direkt. Mitt Model M har överlevt alla datorer jag haft hittills, och kommer förmodligen att fortsätta fungera i minst 20 år till. Ryktet går om att Unicomp nytillverkar ett tangentbord som är snarlikt. Och enligt kännare så ska IBM Model M endast överträffas av Happy Hacking Keyboard. Jag tror det stämmer. Läs även The best keyboard ever built: IBM Model M.

2014-03-02

Jazz i Göteborg

För ett par veckor sedan var den smått legendariske Peter Brötzmann på besök och spelade på Nefertiti. Efter att ha hört Brötzmanns skiva Machine Gun, som är bland den hårdare skolan av frijazz så är min spontana notering att delar av konserten faktiskt var melodisk. Hur machine gun låter kan man lyssna på här:


Dagen efter så passade jag på att se Kvintetten som sprängdes på Oceanen. Roligt och lekfull konsert, och som allra bäst är det när man inte riktigt kan avgöra om det är den skickliga sångerskan eller saxofonisten som låter. Gillar verkligen. Lade upp ett smakprov här:
Jag önskar att Bellevue Jazz kunde köra lite oftare. Men på onsdag finns chansen att njuta av lite jazz på BrötzKonstepedemin ovanför Linnéplatsen.

2014-02-04

Energilagring med framtiden för sig

Ibland stöter man på idéer som vid första anblick verkar smått geniala. Till exempel Gravity battery concept. Principen är att lagra överskottsenergi från till exempel solceller genom att i ett hål i marken dra upp tyngder som sedan får falla ner igen och via en generator återvinns delar av energin till el igen. Det finns bara ett problem. Det är dyrt att borra stora och djupa hål. Jämför med den som bara borrar ett litet hål för t. ex. bergvärme eller en en vattenbrunn, ta sedan kostnaden för det gånger 25. Miljonkostnaderna rullar snabbt iväg och man behöver inte ens räkna på det för att inse att det är helt orealistiskt om man inte redan äger fyra djupa gruvschakt eller något däråt... Tanken är dock inte dum. Det finns ett projekt tänkt för länder där el-tillgången är dålig men där man tillverkar en billig LED-lampa med generator och så en sandsäck som tyngd i änden. Genom att lyfta upp sandsäcken får man inomhusbelysning som räcker i någon timma, därefter är det dags att lyfta upp sandsäcken igen. En variant på gravity battery concept, men mer realistisk då lampan kostar 5 dollar att tillverka (hade det varit möjligt så hade även ett USB-uttag för t. ex. telefonladdning gjort den till den ultimata gizmo:n). Man kan läsa mer om det här i dailymail the gravity powered lamp. Se även videoklipp:




Ett företag som har löst frågan om hur man bygger ett relativt enkelt system för att effektivt lagra energi under lång tid och dessutom i ett slutet system är det svenska företaget Climeon. Utan att bli för teknisk (det finns mer utförligt beskrivet på deras sida) så bygger systemet på en kemisk process med tryckskillnader där ena änden av systemet lagrar energi och i andra änden sitter en turbin med generator som när re-genereringen sker startar omvandlar tillbaka energin. Något som inte riktigt framgår är hur snabbt processen startar (jag gissar, relativt snabbt, kanske nån halvminut?), eller hur stor en anläggning som kanske klarar 100kWh blir. Men om det mesta av vad Climeon nämner fungerar ungefär som de presenterar det så vågar jag nästan lova att det kommer att sitta anläggningar liknande de i deras presentation på många ställen inom en inte alltför lång framtid. Mer läsning om Climeon och deras teknik här i tidningen Ingengören nr 1 2013 sidan 44-52 eller i tidskriften Filter nr 29.
Till skillnad från till exempel opportunisten Andrea Rossi och hans produkt E-cat som påstås vara fusion vid rumstemperatur (rossi sysslar kanske inte med rent bedrägeri, men det är knappast troligt att hans produkt fungerar) så bygger Climeons på betydligt enklare fysiska principer.

Annars då? Läs lite om gosdjursattacken på operasångaren Richard Söderberg, eller gläds lite över att det finns möjlighet att se Porter Ricks live på experimentmusikfestivalen Swingfest i London lite senare i vår. Jag tänkte åka dit. Porter Ricks rör sig lite i utkanterna av dub/minimaltechno, det är mörkt och organiskt och väldigt långt från både toplistor och dansgolv men fantastiskt bra. En provlyssning:

2013-12-04

Rymdkapplöpningen, del två

De senaste månaderna har det figurerat ganska mycket nyheter som handlar om rymden i media. Den mest udda länken är kanske den där io9 skriver om warpdrift. Det här är naturligtvis väldigt spekulativt och hypotetiskt, men i korta drag så skulle warpdrift (precis som i Star Trek) gå att genomföra om man ändrar lite i rymd-tid-väven istället för att bara ha en motor som skjuter på. Problemet med att man måste ha en tyngdmassa i stil med Jupiters storlek för att få det att fungera, förutom då alla tekniska problem, det säger lite om svårigheten.
Kometen Ison utpekades först så som århundradets komet och man trodde först att den skulle ses med blotta ögat. Så var inte fallet. Men många artiklar blev det. I förrgår skickade kina iväg Jade-kaninen mot månen. Det är första föremålet som mjuklandas på månen sedan 1976. Den så kallade jade-kaninen är en liten robot som ska åka runt och göra diverse undersökningar, främst kartografi. Sonden innan dess som besökte månen 1976 var Luna 24, en sovjetisk sond som landade, hämtade lite mångrus och återvände hem. Inte att förglömma är den svenskbyggda månsonden Smart-1 som främst byggdes för att testa långvarig drift av jon-motorer (små joniserade partiklar skjuts iväg genom ett elektriskt fält och ger sonden fart vilket ger bättre bränsleekonomi). Smart-1 gjorde en medveten kraschlandning på månen i september 2006 efter att ha cirklat runt månen i två år.
I november så skickade Indien iväg en sond till Mars. Mer om det indiska projektet finns på wikipedia, även New Scientist har en läsvärd artikel.

En sak är tydlig. Kalla kriget är över och det är inte längre bara stormakterna som sysslar med rymdfart. Ska nämna även ett par mer utopiska projekt (eller rent vådliga). Mångmiljardär och rymdturist Dennis Tito har ett föreslaget projekt på att låta två människor göra en fly-by till Mars redan 2018. Inte landa utan bara runda planeten. Det är görbart, men jag undrar lite varför? Och, om person ett blir skadad, eller rent utav dör, kommer person två hem då? Det tar nånstans mellan 5 och 15 minuter att skicka en radiosignal till Mars (beroende på var i banan jorden respektive Mars befinner sig), så att fjärrstyra eller liknande är svårt. Projektet Mars One löser det där med hemfärden från mars på ett enkelt sätt. Det blir ingen hemfärd. Det är enkel resa dit. Tanken är att en del av finansieringen av Mars One ska ske genom att göra det hela till en reality-såpa som sänds på tv och inbringar licenspengar. Jag undrar i hur många år folk vill titta på en dokusåpa från Mars, gissar på nånstans 1-3 år kanske? Förvånansvärt många människor har anmält sitt intresse trots att det är resa utan retur. Den som är lite nyfiken på senaste nyheterna på temat rekommenderas ett besök på Space.com

2013-11-03

Bangatan 10 Göteborg

Här är några bilder från gårdsfesten som hölls på innergården på Bangatan 10 i somras. Precis som i fallet med Gårda så befinner sig även Bangatan 10 under rivningshot. Skillnaden är att Bangatan 10 är ägt av en privat fastighetsägare. Tyvärr verkar det inte vara en fördel. Och ännu mer märkligt blir det när man läser fastighetsägarens yttrande i ärendet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser, men det är nånslags mystisk blandning av konspirationsteorier och goa göbbar. Varning för enorm förvirring om man läser dokumentet. GP har skrivit en kort artikel om huset här och i en notis i Sveriges Radio P4 så antyts att Bangatan 10 kan komma att sättas under tvångsförvaltning på grund av bristande underhåll, något som sker extremt sällan i praktiken. Det finns även ett debattinlägg i GP om huset. Byggnadsnämnden sade förra året nej till rivning av Bangatan 10, vilket fastighetsägaren ansökt om.

2013-10-10

Delta Science Fiction

Tror jag kan ha tipsat om den fina bloggen Rymdfilm tidigare. Rymdfilm skriver på svenska om, (gissa vad!) Science Fiction. Finns även på twitter. Efter att ha letat artiklar om Sam J. Lundwall, redaktör för Jules Verne magasinet så hittade jag två fantastiskt fina artiklar skrivna av Lotta Olsson på DN. Den första Delta räddade livet på mig som tonåring och den andra, med boktips på ett par SF-böcker jag ännu inte läst Sam J Lundwall har ­alltid varit före sin tid. Jag måste hålla med. Att läsa böckerna serien med Delta science fiction som tonåring var fantastiskt! Det var som att titta in i en annan värld. Hyllan med Delta tog så småningom slut på biblioteket. Det fanns inga mer att läsa. Trodde jag.
Jag hade fel. Det fanns ju tryckt vad som tidigare fanns utgivet på Delta. Lyckan i att upptäcka det var stor. Man kunde beställa böcker på biblioteket, det blev räddningen. Att bibliotekarien tyckte det var krångligt och att det kunde ta (fritt ur minnet) två veckor innan nästa bok kom, det var frustrerande. Dessutom fick man max beställa två. De hade nån regel för fjärrlån. Folk skulle väl inte fjärrlåna för mycket, eller så kostade det ur budgeten. Lite osäker.
Och varifrån kommer de här bilderna? Säljerydsfestivalen är svaret. Ligger lite efter i bloggpostandet, så de får bli lite lösryckta. En fin festival iaf.

2013-09-16

Äkta bildbehandlade bilder

Det finns en facebookgrupp som kort och gott heter övergivna platser. I gruppen postas kort och gott bilder från övergivna platser, en av initiativtagarna till gruppen är Jan Jörnmark som också givit ut ett par böcker på temat just övergivna platser. Gruppen växer sakta men stadigt och har nu nått över 13 000 medlemmar, det är mycket aktivitet och många intressata bilder. Gruppens policy är också väldigt snäll, alla bilder är tillåtna, gruppen är inte till för bildkritik. Det finns en poäng med det, absolut. Men. Senaste månaderna så känns det som om delar av gruppen handlar om vem som är bäst på att använda photoshop eller bildbearbeta bäst. Bilderna ser...konstiga ut. Allt annat än dokumentärt. En bild (som kanske är äkta, men som ser ut som om den är tagen ur dataspelet world of tanks) som fick mig att reagera var den här:



Den här bilden är intressant. Det är kanske ett fotografi. Men kanske inte. Även om det är äkta är det så stenhårt bildbehandlat att det får en att fundera. Var går gränsen mellan dokumentär fotografi och skills i photoshop? En del av förklaringen till bilden är HDR, ett sätt att i efterhand sammanfoga bilder med olika exponering så att de blir en enda bild till sist. Samtidigt. I bildexemplet. Skuggorna faller åt lite olika håll, det i sin tur ser lite märkligt ut. Men som sagt. Bilden kan vara äkta. Den behöver inte vara falsk. Ytterligare en bild på HDR-temat (inte från gruppen, utan från annat håll) är den här:
Var går gränsen mellan fotografi och bildbehandling? Jag är osäker. Men jag gillar dokumentärt bättre än bilder där man gått hårt åt fotografiet och skruvat på alla bildbehandlingsskruvar "bara för att man kan".


Läs också Emma Svenssons intressanta inlägg om det absurda i fotokontrakt, ett kontrakt som ska skrivas under för att få möjligheten att plåta med stor systemkamera från foto-diket på way out west och varför det är svårt att leva som frilansfotograf.

2013-09-13

Kupolhus är kanske framtiden

Under Sjönevadsfesten så var en av scenerna byggda i form av en kupol. Verkar lite som om byggnadsformen är lite på frammarsch.
På byggmässan som ägde rum i Älvsjö i helgen som var så visade Ncc upp en prototyp på ett lite större kupolhus (foto av Roger Chaba):
Han visade upp kupolhuset från Sjönevadsfesten. Viss imponans med motfrågan "Ahaaa, vilket byggföretag har ni anlitat för att bygga den?" En viss förvåning uppstod när han berättade att tjejen som byggde är från Göteborg och hon skrev ut ritningen från internet. Jag bloggade om ett kupolhus i Göteborg för ett par år sedan. För den som vill beskåda kupolhuset är det, fritt ur minnet, ungefär på adress Stuxbergsgatan, strax ovanför koloniområdet nära hållplats Almedal (inte Lyckholms-sidan, utan andra sidan vägen)

2013-08-13

Sjönevad 2013

Ibland ska man låta bilderna tala för sig själva. Så det är precis vad jag ska göra när det gäller Sjönevadsfesten. Jo, som någon påpekade på hemsidan, det är inte en festival, det är en fest. Och i år blev det fullt, område och scener räcker bara för ett begränsat antal personer.
Det blev inget besök på Norbergfestivalen i år heller för mig, nu tre år sedan senast. Men titta på vad Residentadvisor skriver om Norbergfestivalen. Betyget 4.5 av 5 får betraktas som ganska unikt! Släng även ett öga på de officiella bilderna från Norbergfestivalen. Nu. Lite ögongodis från Sjönevad: