eXTReMe Tracker

En helt vanlig ovanlig dag

Lite anteckningar och fotografier från vardagliga eller inte vardagliga händelser i mitt liv och om KULTUR.

2022-11-11

Olle Ljungström och jag

Det finns en fin dokumentär på SVTplay om Olle Ljungström
Och på P1 finns en annan jättefin dokumentär med titeln Glöm inte Olle Ljungström. Nu låter kanske rubriken på det här blogginlägget förmätet, som om jag betydde nått för Olle. Icke så. Men definitivt tvärtom. Jag ska berätta varför jag aldrig kommer att glömma Olle Ljungström.


När jag var liten, ja, nog för liten för att fatta nått så hade filmen G som i Gemenskap premiär, den visades väl, om jag minns rätt, på SVT typ fem år senare eller nått. I filmen fanns ett band som kallades Nürnberg47 och som spelade en låt som hette Hundarna brinner. Det där satt sig lite på minnet för det var tufft och lite yxigt på samma gång, nått som stack ut med besked, filmen i sig minns jag knappt alls, bara bandet. Det visade sig vara Reperbahn, med Olle Ljungström på sång som framförde det hela. Och så, paus på flera år, året efter gymnasiet, jag bodde i Vänersborg, blev sångare i ett band i Trollhättan. Jag hittade en skiva på loppis med titeln Venuspassagen, och det var Reperbahn som gjort den. Älskade skivan, vi plockade upp en cover på låten "Kalla Kriget" i vår repertoar, då vi och vår publik var lite annan generation (ja säg 13 år i skillnad) så var det få som kände igen att det var en cover. Tycker fortfarande skivan Venuspassagen, som står i skivbacken hemma, är finfin. Det gick ytterligare några år och ut kom en samlingsskiva med svensk new wave, Reperbahn var med på den med "Havet ligger blankt". Skitbra.

Olle Ljungström hade varit lite borta från musikscenen ett antal år, jobbade framför allt som modell, men så 1993 släpptes Olle Ljungströms första soloskiva. Kort och gott väldigt bra skiva. Vilken annan svensk artist hade kunnat skriva en textrad som lyder "En vanlig dag, med heroin, det räcker för mig". (Låten "Jag spelar vanlig" från första soloskivan 1993). Året efter fick jag veta att han skulle spela på Lundakarnevalen. Ett par vänner pluggade i Lund, det gick bra att sova över, så dit åkte jag. Och ja, konserten var superb. Det lustiga såhär i efterhand, det jag minns är konserten med Olle Ljungström, det var andra band med, men jag minns dom inte alls, det säger kanske nått. Hittar en lagom skakig video och med si-sådär-ljud från just denna konsert här på Youtube.

1997-1999 bodde jag i Stockholm, flyttade tillbaka till Göteborg i december 1999, tog en stund att hitta tillbaka till vänner och ställen, men ett ställe jag hittade till var Klara kök och Bar på Victoriagatan. På tidigt 90-tal så startades ett fik som (ja jag vet inte hur det hänger ihop eller hur turerna var) men som hette Norrlands Nation från början. Just då var det bara ett fik, men det var gott kaffe och väldigt billig mat....och folk rökte som perkeles borstbindare inomhus, var man där så blev man marinerad i ciggrök, men ja, det var god mat och billigt. Norrlands Nation startade sedan Klara kök och bar på Vallgatan 8, och nån gång (säg år 2001, jag vet inte exakt när) så flyttade de till Victoriagatan.

Klara Kök och Bar på Victoriagatan, hade en väldigt fin skylt med en bronsplakett utanför, den löd, 21 år, eller ett vårdat inre. Blir något finare och mer tydligt än så, du är välkommen om du är trevlig kort och gott. När min lillasyster äntligen fyllt 20 bjöd jag med henne dit, och det var uppskattat. Några år senare, och nu är vi väl tidsmässigt i ungefär år 2002, så är jag och syster på Klara kök och bar, vi sitter i restaurangavdelningen, när jag börjar prata med någon, och min syster säger...han ser lite bekant ut. Det gör han. Det är Olle. Vi pratar lite strunt först, som man gör med nån man inte är så nära bekant med. Men så berättar Olle:
-Idag är en lite tråkig dag för, min tjej är skitsur på mig, och det är väl kanske lite mitt fel fast kanske inte. Det var såhär. Jag har köpt ett torp på landet. Det är så otroligt fint så man vill liksom dö lite för det för det är så fint MEN det är också gammalt och jättelågt i dörrar å sånt så jag gick in med full kraft i dörren och slog huvudet rakt i och det gjorde ont. Första gången så bara svor jag och suckade, men så gick det en stund och jag glömde bort och huka mig och jag slog i på samma jävla ställe och det gjorde extremt jävla ont, och...det gjorde så ont att jag utbrast spontant i en massa inte så politiskt korrekta saker typ satans fitta för det gjorde så ont och hon tog det som om jag hade något emot kvinnor, men så var det ju inte utan det gick så snabbt och gjorde så jävla ont den där andra gången att man blev lite spontan och bara svor allt som kom över en.
(Mitt tillägg: Helt 100% exakt ordval ur mitt minne kanske det inte är, men innebörden är däremot helt exakt).

Vi pratar mera. Olle KRÄVER att jag faktiskt klämmer på hans hjässa för att känna att...ja ja tusan där är en otäck bula. Det är det! Där och då, och även nu, det är en väldigt konstig sak att någon man näst intill har som idol kräver att man klämmer honom på hjässan. Där och då, jag kan bara lyssna och göra, och nån kombination av starstruck men också det här är alldeles för konstigt gör att jag kan inte med att prata om nått annat, här är man och var katten HÄNDER egentligen?


Hopp ett par år. Får veta att min morsa har caner och nah det går inte att bota utan döende, viss tid kvar, men månader. Hon dör, farsan (som också gillar Olle Ljungström) har noterat att Olle Ljungström kompad av Heniz Liljedal spelar på Gerlesborg några veckor senare, vi skaffar biljetter.


Det är en turné med bara Heinz Liljedal och Olle Ljungström helt akustiskt. Olle spelar två låtar, men samtidigt så pratar och berättar Olle en massa saker, till sist så säger Heinz (som spelat en slinga alldeles för länge på gitarren utan att Olle börjat sjunga) att men du, berätta du klart så spelar vi sedan. Jag minns inte helt vad Olle berättade den gången, men däremot minns jag att han frågade vilka låtar vill NI höra? Och hela min familj utbrast i kör Den norrländska präriens gudinna. Varpå Olle svarade, DEN tar vi, men NI måste sjunga första versen! Och min familj sjöng tillsammans första versen, därefter tog Olle vid och fortsatte. Det var magiska minuter. Sånt där som sitter som inetsat i en. På ett både skräckslaget sätt men också på ett bra sätt.


Jag vet inte hur många gånger jag sett Olle Ljungström live, men kanske tiotalet, lite osäker. Allra sista gången (hm kanske 2014?) råkar jag på Olle på Kjell & Co i nordstan, han får ett samtal på mobilen, plockar upp den, säger "jo ja folk säger att jag dricker för mycket, men de vet inte hur det är eller vem jag är, det är så många som har åsikter...." (jag minns inte mer ur den konversationen...heller inte vad JAG köpte på Kjell & Co). Jag och min bror såg Olle Ljungström några timmar senare på Liseberg, för mig var det lite plågsam upplevelse för Olle hade liksom tappat rösten och kraxade ganska mycket när han sjöng, det skavde lite och kändes lite sorgligt.


Olle Ljungström är saknad. Och en konstnär. Tänker lite på vad han säger i dokumentärerna, att det är som att vara född med ett sår som inte riktigt läker. Eller som hans mamma berättar, han var alldeles för känslig, inte som ett vanligt barn. Och kanske är det i den där känsligheten som både musiken och konstnärskapet både blommar ut och sedan tar slut. Jag vet inte riktigt, men kanske.



Tillbaka till Göteborg och 2022-11-11.
Jag fick en inbjudan till vad som skulle ha varit releasefest till Zip Along Zooty med Surreal Lovers men istället blir ett evenemang till minne av Hanna Chawki som inte finns med oss mer. Sorgligt.
Finns lite från förr i bloggen från en Surreal Lovers spelning här: Surreal Lovers
Och ett foto från en spelning på ett ställe vid masthugget, där Hanna klev upp på ett bord, fortsatte sjunga, stämningen då var elektrisk och helt otrolig.