eXTReMe Tracker

En helt vanlig ovanlig dag

Lite anteckningar och fotografier från vardagliga eller inte vardagliga händelser i mitt liv och om KULTUR.

2012-02-23

Lägenhet i Färjenäs Göteborg





Precis under Älvsborgsbron (den som går från Majorna till Hisingen) i Göteborg så ligger Färjenäs. Jag hälsade på en vän som bor i en lägenhet där men snart flyttar. Världens mysigaste lägenhet, med vedspis! Hyran är kallhyra, det går åt en del el på vintern, eller så får man elda på i spisen, men på sommaren är det ett billigt boende. Tog några få bilder, de som syns här är Färjenäs februari 2012. Den där kombinationen med vedspis och nära till bryggan och samtidigt nära stan, den är unik. Bangården passerar man på vägen dit, det är rangerbangård för alla industrier på Hisingen.
Det finns ett litet lastbilsfik, de ska ha goda mackor och bra kaffe, bäst är ändå att de öppnar 03 på morgonen och stänger 08 eller nått sånt. Fint om kvällen blivit sen. Kanske såg någon tv-serien "Upp till kamp", men delar av den är inspelad i Färjenäs, andra delar av den är inspelade i mitt hus i Gårda.

För ett bra tag sedan, (ungefär åren 1989-1992 om jag minns rätt) så var stora delar av Färjenäs ockuperat. De som ockuperade husen där protesterade mot att det stod många hus helt tomma som ingen bodde i. Det var en del spelningar (mest punkspelningar) och en del fester. Sedan tog ockupationen slut ganska plötsligt med polisingripande och kort därefter så såg göteborgs kommun till att riva rätt många av husen "bara för att" så att säga. Så att ingen skulle bo i dem, eller ännu värre, hemska tanke, rusta upp dem. En tråkig del av Göteborgs nutida historia som ingen talar så gärna om. Husgrunderna finns kvar, de står där som påminnelse.
Det finns en liten videosnutt från tiden, jag vill minnas en spelning i Vänersborg med Dollsquad (som är med i filmsnutten) och Full Metal Jacketz vid ungefär samma tidpunkt.

Etiketter: ,

2012-02-15

Panasonic Lumix GF2 -recension











Då min pocketkamera var på upphällningen så impulsköpte jag en Panasonic Lumix GF2 med medföljande fast optik på 14mm (motsvarar 28mm på vanlig systemkamera "fullframe"), ojektivet kallas av nån anledning för "panncake", förmodligen för att det är ganska platt. Nu såhär två veckor och 850 bilder senare är det dags för lite summering av kameran och systemet med micro four thirds.

Fotograferande
Objektivet som följde med är riktigt skarpt, mycket skarpare än de zoom-objektiv som ofta följer med (och med en zoom på så hade den nog inte gått ner i jackfickan heller) och bländare 2.5 är ok. Skulle säga att den är betydligt skarpare än motsvarande Canon G12 (G13?) trots att den är billigare. Det andra är att det är en riktig systemkamera som tillåter att man byter objektiv (dock ej spegelreflex, den har ingen sökare utan man får titta på displayen). Upp till iso 800 så är kameran i stort sett brusfri, vid 1600 iso börjar man se lite brus och 3200 eller 6400 iso vill man (jag!) nog inte fotografera för då brusar det klart synbart. Med 14mm kan man, trots avsaknad av optisk bildstabilisering (på kameran i fråga är det ett tillbehör som finns i vissa objektiv och inte i kameran) fotografera ner till 1/8 sekund om man är lite stadig på handen eller tar stöd mot något när man fotograferar.

Jag kör bara råformat RAW, då kan man göra om i efterhand om vitbalansen blivit fel eller om exponeringen råkat svajja lite. Programvaran som följde med är...sådär måttlig. För det första så stödjs inte Windows XP officiellt, men glädjande nog finns en inofficiell workaround som gör att det funkar ändå. För det andra så, bilder tagna på högkant, jag ser inget enkelt sätt att rotera bilder på. Att köra RAW blir väldigt mycket enklare om man kör Adobe bridge för att förhandsvisa bilderna och rotera och sedan köra ett batchscript i photoshop för att omvandla till t. ex. jpg. (Fast...varför har kameran ingen sensor som sköter bildrotationen automatiskt, det är lite mysko.)

Filma i HD 1920 x 1080
Filmfunktionen imponerar. Det är skarpt, autofokusen hänger med hyggligt och filmadet blir nästan lika bra som med en dedikerad filmkamera. Jag tror att många som sysslar med film faktiskt skulle tycka att den var ok, kanske är det anledningen till att man ser såpass många objektiv avsedda för 16mm filmkameror anpassade med fäste för just micro four thirds.

Tillbehör
Det finns ganska gott om objektiv och tillbehör. Jag skaffade en adapter som gör att jag kan sätta på mina befintliga Nikon-objektiv på kameran, adaptern kostade 180:- inkl frakt på ebay. Har testat detta lite, men då både autofokus och bländare måste hanteras manuellt (nej, den bländar inte ens ner automatiskt, utan ställer man den på bländare 8 så är det så mörkt i sökaren som det är när man bländat ner till 8) så jag ser det mer som bonusfunktion, har man riktigt fina befintliga objektiv så kanske man vill använda dem, men nix, då går det inte ner i fickan heller. Det finns adapter från skruvgänga (Leica M sumicron med flera), Canonobjektiv med mera, men jag tror bara det är adaptern till Olympusobjektiv som har "elektrisk genomföring" dvs kameran kan ställa in autofokus och bländare, alla andra blir helmanuella objektiv. (Rolig feature: man kan ju tejpa dit vad man nu vill, optiken till en gammal webkamera eller nått, och kameran exponerar rätt ändå).

Hantering
Kameran är som en vanlig systemkamera i hanteringen. Det mesta är snabbt åtkomligt, ett designmässigt genidrag är att ge filmfunktionen en egen knapp precis på ovansidan av kameran brevid vanliga avtryckarknappen så att den är snabbt åtkomlig. Och nu till en pinsam sak: det tog flera dagar innan jag fattade att skärmen på baksidan är tryckkänslig och kan användas för att både ställa in saker och bläddra bland bilder etc. Det funkar ok, men det är inte helt rappt, jag personligen föredrar fysiska knappar, men det är väl en smaksak (hur tryckkänslig skärm funkar i 20 minus eller regn kan man ju också fundera över, kanske funkar det inte alls, kanske är det ok). Det tog också en stund att förstå att exponeringskompensationen (en sak jag använder titt som tätt) den kommer man åt genom att trycka in ratten på baksidan med ett litet klick, sedan styr ratten hur mycket man vill exponeringskompensera, helt ok, när man väl fattat det. Att zooma in på bilder gör man genom att hålla ett finger på displayen, som då zoomar in.

Nackdelar eller funderingar
Ganska få saker jag är kritisk till. Men den stora displayen, känns som om man skulle vilja ha nått repskydd, hade kanske varit bra att få med ett. Det finns en knapp på ovansidan som heter "iA" (intelligent Auto tror jag) den känns lite smått hjärndöd, varför? Och, för oss som nu råkar ha arbetat som fotografer heltid ett par år, varför inte ge möjligheten att ställa in den så att den blir en snabbknapp till en funktion man önskar? En sak till är mindre bra. När man filmar så är namngivningen av HD-filmerna dum. Istället för den självklara namngivningen som är serienummer följt av prefix t. ex. 853.MTS när föregående bild hette 852.jpg så döper den alla filmer som lagras på samma minnes kort till första 00000.MTS. Det här innebär att när du formaterar om minneskortet så börjar den döpa filmerna till samma sak igen. Lägger du alla filmer i samma mapp väntar en STOOOOOR katastrof då de skriver över varandra pga samma namn! Här har någon uppenbarligen inte tänkt alls.

Summering
Jag skulle säga att om man funderar på en fin pocketkamera, en så kallad prosumer (lyxigare och dyrare konsumentkamera), så se till att testa antingen den här eller någon av varianterna, den överraskar helt klart! Bajonetten och systemet micro four thirds delas med ett par tillverkare så utbudet av objektiv är gott. Och med kombinationen med ett skarpt litet fast objektiv plus HD-filmning och priset så är egentligen det mesta i annan kameraväg i samma storlek ute ur leken. Just att den går ner i jackfickan gör också att man aldrig tänker tanken som iaf jag så ofta tänker annars; "orkar inte ta med mig systemkameran", och det är bra! (Nikon J-systemet är nära och lite mindre, men färre objektiv och dyrare). Jag gillar ju att köpa i butik, så jag tipsar om Scandinavian photo i Mölndal där jag köpte min.

Bilderna
Alla bilder här är tagna i Rom i förra veckan. Den första förtjänar extra kommentar. Mitt bland krimskrams tittar en poster på Mussolini fram och heilar lite lagom, kändes inte helt kul (och kanske måste du som ser bilden klicka på den för att få fram hela och se det tydligt).

2012-02-02

Chris Landreth och en nästan rostfri Honda Civic


Det var en gång en bil, en Honda Civic Den här bilen. Den var skrotig och skulle nog nästan inte gå igenom besiktningen. Så ägaren gjorde sig av med den (se kommentarer på sidan). Den skänktes bort i samband med byte till ny bil. Nu till det intressanta. Bilen har plötsligt blivit helt rostfri och i bra skick på blocket. Jo, det är faktiskt samma bil och samma regstreringsnummer. Visst är det fantastiskt? Jag undrar om den är reparerad eller om det är fejk och plastic padding?

Varit på första filmen på filmfestivalen i Göteborg. Best of Chris Landreth, en av pionjärerna inom dataanimerad film. Riktigt fin film (se delen "Bingo the clown" inbäddat youtubeklipp, en riktigt läskig mardrömsaktig sak). Chris var där själv och berättade lite efter filmen. Jag tog en bild och till höger skymtar han. Intressant är att han var från början ingengör och jobbade med visualiseringar via dator och kom in på animation från ingengörshåll snarare än det rent konstnärliga hållet. Han har inte gjort några teckningar eller liknande tidigare. Han avslöjade också en film som inte blivit av än, en animerad film som ska handla om H.P. Lovecraft, men att det krävs rätt mycket pengar för att göra en långfilm, speciellt en animerad sådan. Anledningen till att de filmer han gjort är korta är för att resurser i form av människor och pengar räcker inte riktigt till (filmen Bingo the clown tog över ett år att göra för flera människor).

Etiketter: ,