Spräng inga hundar på nyår



För ett par år sedan så fanns ett ironiskt kåseri i DN på temat hundar som är rädda för fyrverkerier (hoppla, DN har visst bytt publiceringssystem och länken har slutat fungera). Skribenten skrev att nyår var payback time för alla andra 364 dagar om året som han var hundrädd. Jag fick länken till kåseriet med en bifogad text under:
"Vår arts överlevande kräver fler fyrverkerier
Det var tolvslaget det, och för en gångs skull kunde man gå upp i parken utan att vara orolig.
Inga hundar."
Nu ska det poängteras för tydlighetens skull, det var ironi.
Men det satte igång debatten. Hur ofta pratas det om de som är hundrädda? I princip aldrig. Är det kanske lite skamligt att vara hundrädd? Ungefär i klass med att inte vara simkunnig? Man pratar inte om det förräns det verkligen kommer till kritan. Enligt artikel publicerad i DN 2008-01-26 (tyvärr, även här får jag hänvisa till papperstidningen då deras nya webpubliceringssystem inte visar gamla länkar) så söker omkring 7000 personer sig till sjukhus varje år pga skador orsakade av hund. Kostnaden för detta är 50 miljoner kronor.
Apropå just skotträdda hundar så fanns också två intressanta kommentarer och den ena skrev att:
"Det har sagts mig av Hundkännare(tm) att fyrverkerirädslan hos många hundar skapas av ägarna. När det börjar smälla ynkar de med sina telningar som då uppfattar att det här är något allvarligt och farligt, och sedan reagerar därefter. Samma Hundkännare(tm) säger att om man tar ut jycken utomhus och visar den att det inte är något att vara rädd för, första gången den är med om ett fyrverkeri, så brukar det sen inte vara något problem."
Stämmer det?
Sedan är ansvarsfrågan är felställd. Det är för det första hundägaren som har valt att skaffa hund (hundplikt finns inte...) och för det andra valt att bo i stan plus då också gjort valet att vara kvar i stan på en helg när det smäller ordentligt. Varför inte hälsa på faster Agda långt ut på landet just den här helgen? Det här är en väldigt lång rad av väldigt medvetna val som gör att jag inte riktigt kan tycka synd om skotträdda hundar eller hundägare. Och på kommentaren till de som varit med om krig och återupplever krigstrauma när det pangar under nyår så har jag betydligt mer förståelse. Till er säger jag: ursäkta. Följt av: men det är bara en gång om året. Här är årets artikel på temat.
Så nu till mitt tips. Man kan göra en schysst islykta istället för att spränga fyrverkerier. Ställ ut en hink med vatten över natten. I tio minusgrader tar det ungefär tio timmar för vattnet att frysa lagom mycket (det ska vara vatten inuti isen). Sedan hackar man ur botten lite försiktigt med en kniv och häller ur vattnet. Och vill man färga isen så är saften från inlagda rödbetor betydligt starkare än karamellfärg (se bild!). Och så sätter man några ljus innuti.
Etiketter: islykta