20 år efter att denna blogg startade, så vem är jag?

Bloggar har mer äkthet om man vet vem som skriver dom. Så här kommer, efter 20 år av blogg, hela historien (nå inte för att jag varit hemlig alls men hey ho).
Den här bloggen har skrivits under 20 år av Måns Almered.
Jag är född i Dalsland på Bäckefors lasarett, några år efter att jag föddes så lade man ner BB i Bäckefors, förmodligen pga man saknade specialistläkare (läs: utan specialistläkare så kan nyfödda barn dö, alldeles fruktansvärd sak).
Jag växte upp på Onsöni ED.
Jag växte upp på en bondgård. Det är en del av mitt liv och jag är fortfarande stolt över det. Sedan så, gården var utarrenderad, vi skötte inget, arrendatorn skötte allt. Men samtidigt, mjölk var nått man fick i en stålspann från ladugården, inte nått man köpte. Och det var klurigt och tog tid att försiktigt försiktigt skumma av grädden för att kunna vispa och göra grädde till semlor. En sak man minns från det jag var liten var att gå in i ladugården, klia på nyfödda kalvar och så få den där långa sträva tungan tillbaka. Den delen går inte riktigt att beskriva om man inte varit med om det. Det är inte bara den fysiska upplevelsen utan även miljön och doften runt.
När man är liten så är inte ens minnen så exakta.
Min pappa berättade att när mjölkbesättningen inte bar sig längre (nu befinner vi oss i ungefär år 1978) så såldes alla kossor av till slakt. Och. Arrendatorn tog farväl av varenda ko personligen, som min far sa "tårdrypande och djupt sorgligt". Jag själv var nog för liten där och då för att förstå.
1979 så köpes mark närmare Ed, på Linneavägen 23 närmare bestämt och ett hus byggdes. Det jag minns som liten var att vara med och snickra paneler, huset blev fint, med en hugo-kamin på bottenvåningen, som gav bra värme till hela huset. Och, jo ja, plats för fniss, varmvattenberedaren i huset var erbarmligt liten. När man var barn o ville ta ett varmt bad krävde det lång planering. Ofta var varmvattnet slut på typ tio minuter. En fick sitta kvar och vänta 20 min. Därefter ok varmt vatten.


Eh ja. Hur var ER barndom?
När det var dags för gymnasiet, så fanns ett par val, det ena var att dagspendla till Åmål. Det andra var att skaffa boende och bo i Uddevalla eller Vänersborg, ja de var närmast.
Då alla, och uhm det här behöver väl sägas rakt ut, arslen, som gick i min grundskoleklass, valde att pendla till Åmål, så landade jag i att börja gymnasiet i Vänersborg. En lättnad, ja för att slippa de jobbiga och tråkiga människorna, ett bra val. En ren fröjd. Ett stort PUUUH på att slippa människor som var elaka och obehagliga. En oerhörd lättnad att bli av med dom. Än idag, en ren fröjd när jag tänker efter!
Okej. Nu är vi fortfarande i dåtid, och ganska långt gången dåtid. Det kommer en fortsättning!