Spräng inga hundar på nyår
För ett par år sedan så fanns ett ironiskt kåseri i DN på temat hundar som är rädda för fyrverkerier (hoppla, DN har visst bytt publiceringssystem och länken har slutat fungera). Skribenten skrev att nyår var payback time för alla andra 364 dagar om året som han var hundrädd. Jag fick länken till kåseriet med en bifogad text under:
"Vår arts överlevande kräver fler fyrverkerier
Det var tolvslaget det, och för en gångs skull kunde man gå upp i parken utan att vara orolig.
Inga hundar."
Nu ska det poängteras för tydlighetens skull, det var ironi.
Men det satte igång debatten. Hur ofta pratas det om de som är hundrädda? I princip aldrig. Är det kanske lite skamligt att vara hundrädd? Ungefär i klass med att inte vara simkunnig? Man pratar inte om det förräns det verkligen kommer till kritan. Enligt artikel publicerad i DN 2008-01-26 (tyvärr, även här får jag hänvisa till papperstidningen då deras nya webpubliceringssystem inte visar gamla länkar) så söker omkring 7000 personer sig till sjukhus varje år pga skador orsakade av hund. Kostnaden för detta är 50 miljoner kronor.
Apropå just skotträdda hundar så fanns också två intressanta kommentarer och den ena skrev att:
"Det har sagts mig av Hundkännare(tm) att fyrverkerirädslan hos många hundar skapas av ägarna. När det börjar smälla ynkar de med sina telningar som då uppfattar att det här är något allvarligt och farligt, och sedan reagerar därefter. Samma Hundkännare(tm) säger att om man tar ut jycken utomhus och visar den att det inte är något att vara rädd för, första gången den är med om ett fyrverkeri, så brukar det sen inte vara något problem."
Stämmer det?
Sedan är ansvarsfrågan är felställd. Det är för det första hundägaren som har valt att skaffa hund (hundplikt finns inte...) och för det andra valt att bo i stan plus då också gjort valet att vara kvar i stan på en helg när det smäller ordentligt. Varför inte hälsa på faster Agda långt ut på landet just den här helgen? Det här är en väldigt lång rad av väldigt medvetna val som gör att jag inte riktigt kan tycka synd om skotträdda hundar eller hundägare. Och på kommentaren till de som varit med om krig och återupplever krigstrauma när det pangar under nyår så har jag betydligt mer förståelse. Till er säger jag: ursäkta. Följt av: men det är bara en gång om året. Här är årets artikel på temat.
Så nu till mitt tips. Man kan göra en schysst islykta istället för att spränga fyrverkerier. Ställ ut en hink med vatten över natten. I tio minusgrader tar det ungefär tio timmar för vattnet att frysa lagom mycket (det ska vara vatten inuti isen). Sedan hackar man ur botten lite försiktigt med en kniv och häller ur vattnet. Och vill man färga isen så är saften från inlagda rödbetor betydligt starkare än karamellfärg (se bild!). Och så sätter man några ljus innuti.
Etiketter: islykta
posted by Måns @ torsdag, december 30, 2010
16 Comments:
Du skriver "Det här är en väldigt lång rad av väldigt medvetna val som gör att jag inte riktigt kan tycka synd om skotträdda hundar eller hundägare" och min fråga är då: på vilket sätt har den rädda hunden gjort ett medvetet val? Tyvärr har den ingenting att säga till om i sammanhanget. För övrigt är hundrädsla en fobi som kan åtgärdas precis som andra fobier.
forts.. sen måste jag nog också berätta att det är ytterst få människor som bor så långt in i skogen att det inte smäller på nyårsafton eller tror du det är något som bara sker i storstan? Det är mycket svårt att hitta platser som är befriade från nyårsraketer. Tyck du att det är rätt åt hundarna om det känns bra men tro inte att det är lätt för en hundägare att undvika problemet. Dessutom drabbar det alla djur: katter, hästar, fåglar... Alla får inte plats ute hos faster Agda.
Hundar är inte skotträdda. Hundar är flockdjur vilka tar till sig ledarnas reaktioner. Så - det är främst ägarna som är orsaken till hundarnas rädsla.
Om man håller sig inne på nyårsafton och det låter utomhus. Varför i hela fridens namn skulle en hund bli rädd?
Är hundar rädda för bilar, flygplan, traktorer, tvättmaskiner, mm?
Visst - hundrädsla är en fobi - kan åtgärdas. Precis som ormrädsla.
Men giftiga ormar är farliga och så är vissa hundar. Och hundägare som medvetet skaffar sådana hundar de vet skrämmer folk är ena riktiga ego-typer utan medkänsla.
Wunder: Om du orkade läsa artikeln i DN så står det "Nyårsraketerna är en helt främmande företeelse för djuren, det finns ingenting liknande i naturen. Inte bara smällarna utan även ljuset och det vinande ljudet kan uppfattas som skrämmande, säger Anna U Lindgren vid Jordbruksverket."
Det är förklaringen till att djur blir rädda, inte bara hundar utan även tex katter som inte är flockdjur.
Det finns många fobier för saker som inte är farliga, tex torg, hissar mm och ingen vill väl att allt som nån är rädd för ska avskaffas. Hundägare som har hund för att skrämmas tillhör undantagen och oftast kriminella.
Och sen när klockan är tolv, stoppar du in en stor raket utan styrpinne och tittar på när snöhögen exploderar färgglatt!
/Johan
Nej Eva. Det funkar inte så. Du kan använda hundar i alla möjliga konstiga sammanhang. Du lär dem vad de skall tycka. Det finns hundar som med glädje åker flakmoppe eller jagar smällare som det vore det roligaste de sett. Och det finns hundar som är livrädda för att åka tunnelbana. Det är ditt uppdrag som hundägare att visa hunden att du inte är rädd för något. Då blir den trygg.
Och som alltid - det finns vissa undantag - precis som med människor.
Men i stort sett - hunden blir så rädd för smällere som den tror den behöver vara. Och det är du som visar hur farligt det är med dina reaktioner.
Kan du inte det bör du nog inte ha hund.
Och vad det står i artikeln är ganska ointressant. Det är ju bara en till som skriver något - precis som du och jag.
Wunder: Min första hund var inte för raketer, min andra var rädd och min nuvarande är det inte så inte vet jag hur det fungerar. Jag känner jägare som haft många hundar, vissa har fungerat bra till jakt medan andra varit skotträdda. Och som sagt det finns katter som är rädda..
Men spelar roll, jag reagerade på den nonchalanta tonen i bloggen.
Det är barbarisk att hålla på med fyrverkerier!
Att artikeln om hundar som lider vi nyår skulle komma är lika självklart som artikeln om årets julklapp i början av december.
Sanningen den är att det är djurägaren som är djurplågare om den uppfostrar sin hund till att bli rädd för nyårsraketer. Den djurägaren är direkt olämplig som just djurägare. Det är det vi borde prata om. Tänk på alla jakthundar och alla hundar som används i krig, för att inte tala om hästar. Läs om Pompe - Karl XIIs hund. Han var aldrig rädd för smällar och explotioner.
Vad är ni för obehagliga människor som vill sätta er på oss andra som vill ha lite liv och ljus runt nyår när det är så mörkt och trist? Tror ni att ni botar er dåliga djurhållning med att få raketer förbjudna? Problemet ligger hos er och er dåliga djurhålling - inte hos lite smäll och ljusspel.
Eva: Just "nonchalant" var inte syftet med inlägget. Däremot var det en reaktion emot alla som tycker att man ska förbjuda fyrverkerier med motivationen att de har hund. Håller du inte med om att det är ytterst medvetna val man gör när man väljer att först skaffa hund, bo i stan, och stanna kvar i stan när det smäller som värst. Allt det där är medvetna val som hundägaren gjort och då har iaf jag väldigt svårt att känna medkänsla när det är så medvetet gjort alltihop. Det blir lite som att bosätta sig på stadens paradgata och efteråt klaga på livet från alla krogar trots att man visste det när man flyttade dit.
Att sedan väga detta emot alla människor som är hundrädda, det tycker jag är intressant (då tyvärr långt ifrån alla hundägare tänker på det). Notera att "payback time" var ironi från ursprungsskribentens sida och inget jag på något sätt håller med om.
Tycker väl själv att hund passar mer om man bor på landet. Och nej, jag hatar inte hundar eller har nån hundskräck, däremot ogillar jag att bli slickad i ansiktet och har lite svårt för lukten, bägge två sakerna gäller både människa och hund.
En sak till jag funderar över: Är det väldigt synd om vargar, rådjur och älgar när det åskar? Det är ju en variant av samma sak, om än lite mer oregelbundet.
Man kanske skulle söva alla djur i skogen när det är åska på gång så de inte plågas för mycket?
Är det mer synd om hundar till hundägare som håller hund i stan, än vad det är om vilda djur i skogen? I så fall -varför?
Det var en väldigt fokus på stan... Egentligen är det väl i stan man BORDE befinna sig med en skotträdd hund, eftersom man inte får smälla där... Men det skiter ju folk högaktningsfullt i och kör hårt ändå. Hur många har förresten ett ensligt beläget torp att fly till över nyår? Allt låter så fantastiskt enkelt, man blir nästan lite avundsjuk på dig! Du måste ha världens smidigaste tillvaro. Säg hur allt borde vara så blir det så. Hoppla!
Många här vill förenkla problemet med att det är djurägarens fel. Jag kan komma med många exempel på att det inte fungerar så även om det visst kan vara djurägaren som är problemet. Jag som har erfarenhet av 3 hundar varav den mellersta var rakteträdd. En kompis som har 4 hundar där en är rädd medan 3 är oberörda. Jakthundar som inte är skotträdda men blir rädda för raketer. Jägare som har erfarenhet av jakthundar vet att alla inte klarar skott. Visst kan man träna till en viss grad men inte alla. Och det är ett väldigt fokus på hundar, katter blir rädda, det smälls utanför ridskolan där jag bor så hästarna får panik.
För Måns, JA det smälls på landet också. Mycket och länge. Och att jämföra nyårsraketer med åska är väl konstigt. Det är ett helt annat ljud. Jag upprepar det som skrivs i artikeln
"Nyårsraketerna är en helt främmande företeelse för djuren, det finns ingenting liknande i naturen. Inte bara smällarna utan även ljuset och det vinande ljudet kan uppfattas som skrämmande, säger Anna U Lindgren vid Jordbruksverket"
Eva - hela det modärna samhället är onaturligt - både för husdjur och för människor. Städer, bilar, flygplan. Lägenheter, 40 timmars arbetsvecka, mm, mm, mm.
Förstår inte varför du snöat in dig på just smällare. Personligen är jag inte heller så förtjust i smällare, men jag tar inte till krystade argument om rädda hundar. Det är jag som ogillar dem och jag skyller inte på något oskäligt djur.
Personligen (om man nu skall bry sig om hundar) så finner jag dubbelarbetande med hund vara ett av de värsta djurplågerier jag vet.
En hund som får vara en massa timmar helt ensam i en lägenhet. Snacka om grymt.
Men även felaktigt handhavande där man låter hunden ta över i familjen är ganska så otäckt att se.
Har du t.ex. förstått att endast ledarvargen i en flock får markera revir genom att kissa på saker?
Hur tror du det funkar när familjens vovve springer omkring och kissar här och där? Vad tror du vovven tror?
Wunder: jag diskuterar smällare eftersom det var vad den här bloggen handlade om.
Jag håller helt med om att inte hundar ska lämnas ensamma hemma men det är en annan diskussion.
Jämförelsen med hundar och vargar (som mest studerats i fångenskap och därför knappt kan jämföras med naturligt beteende) är också en helt annan diskussion.
Jag reagerade på den här bloggen eftersom Måns tyckte att det bara var att åka ut på "landet" (var ligger det "landet" där det inte skjuts raketer? Ge mig gärna adressen). Och att han ansåg det helt var djurägarens fel och jag har mycket annan erfarenhet.
Om det bara smälldes runt tolvslaget så vore inte så stort problem men här har det smällt sen igår och kommer att fortsätta hela helgen. Min hund är inte rädd men jag lider med alla djur som är det, tyck att det är krysstat om du vill.
Enligt min erfarenhet är det inte bara, och inte ens främst, timmarna runt tolvslaget på nyårsafton som är problematiska när man har en skotträdd hund. I många bostadsområden smälls och pangas det livligt i dagar både före och efter nyår (och andra "smällhelger"), och det är betydligt mer oberäkneligt och svårt att undvika. Det är visserligen inte tillåtet, men polisen ser genom fingrarna med det. Möjligen har det blivit något bättre på senare år.
Sedan är det ju som Eva redan påpekat ingalunda bara i stan som det förekommer raketer och annan pyroteknik. Jag jobbade en nyårshelg som distriktsveterinär "på landet", och tror aldrig jag har varit med om så mycket smällande. Det var många som kom och ville ha lugnande medel till sina hundar!
Rädsla hos hundar, och inte minst skotträdsla och annan ljudrädsla, är en egenskap med hög arvbarhet, det vill säga den är i hög grad genetiskt betingad. Jag säger inte att miljön saknar betydelse, för det gör den nästan aldrig, men för att få bukt med problemet med rädda hundar tycker jag att hunduppfödare har ett stort ansvar, genom att inte avla på skotträdda hundar, även när det gäller sällskapshundar.
Själv har jag haft fyra hundar (av jakthundsras) varav en var berörd av skott och fyrverkerier. Den hunden levde i många år tillsammans med en yngre hund, som trots att han tillbringade många nyårsaftnar med den rädda hunden och såg hans reaktioner aldrig visade minsta tecken på berördhet. Den hund jag har nu är lite nojig på andra vis, men är tack och lov helt oberörd av skott och fyrverkerier.
Mer tungt vägande skäl att begränsa raketer och fyrverkerier (i första hand genom att övervaka att de lagar och regler som faktiskt finns efterföljs) än att djur blir rädda tycker jag är miljön och skaderisken (fysiska skador på människor och bränder).
Hundrädsla och olägenheter av hundhållning tycker jag är en annan fråga. Även om det finns problem så för hundar med sig så pass mycket positivt, för sina ägare och andra (som fritidsintresse för många, som positiv hälsofaktor mm), att den samhällsekonomiska vinsten torde överstiga kostnaden många gånger. Man får försöka hitta någon sorts rimlig balans där grupper med olika intressen kan samexistera, och det gäller såväl fyrverkerier som hundar. I det ingår att mitt ansvar som hundägare är att de som inte vill det inte ska behöva ha närkontakt med mina hundar. Men den som lider av hundfobi har problem bara med att det finns hundar runt omkring honom i samhället, och då får han söka andra, individuella lösningar. Tycker jag.
Fin ljuslykta - och gott nytt år!
Skicka en kommentar
<< Home