Helt väck och upp och ner

Stämde träff med en vän, vi var ute och åt, drack några pilsner och så hemåt. När jag passerar Lisebergs pendeltågsstation så ser jag att där ligger nån på backen, på rygg. Uppenbarligen helt däckad.
Kort och gott. Det där såg INTE bra ut. Gick in i stationen pga det såg inte bra ut. Tur i oturen, yngre kille, pruttfull, hans kompisar är med honom så han är inte ensam. Jag fick iaf förklara att nej, om någon är däckad så ska man ALDRIG NÅGONSIN ligga på rygg, det är framstupa sidoläge som gäller då. De sa nått om att hans föräldrar är på gång för att hämta honom. Jo ja, det är väl bra, men fortfarande, nån som är nära på medvetslös ska aldrig någonsin ligga på rygg. Framstupa sidoläge är det som gäller. De nickade lite, och vände på honom på sidan, han tittade upp nån sekund, lite förvånat, däckade igen.
Såhär i efterhand tänker jag att huuuum, kanske skulle jag stannat i två minuter till och pratat lite om just framstupa sidoläge. Nå de förstod.

Funderar över. Är det bara liksom i min generation som saker som framstupa sidoläge, hjärt-lungräddning respektive kunskapen om att blöder det som satan ur nått ben eller en arm så måste man snörpa åt det hårt så in i helsike med vad man nu har till hands är allmänkunskap?

Lite vagt verkar det som om folk är oroliga för att göra rätt. Men hey ho, om nån, precis framför näsan på en är på väg att dö och dessutom väldigt fort, hur fasen kan man göra fel då? Det är bättre att göra NÅTT än att inte göra nått. För att ta ett tydligt exempel, nån med hjärtstopp. Här handlar det om sekunder och minuter, och om INGEN gör nått så är det dåligt, om någon gör ett gott försök och med det försöket knäcker ett antal revben, det går utmärkt, för alternativet är faen att personen som segnat ner dör, då är ett par brutna revben ett fniss i sammanhanget.


Med detta sagt. Agera. Direkt. Var inte orolig för att du inte är perfekt. Den där första minuten som DU agerar, den kan vara skillnaden mellan liv och död. Oroa dig aldrig för att göra fel. Agera.