Dirty Loops music

Jag måste börja den här texten med att säga att jag är fullständigt övertygad om att Jonah Nilsson är en intelligent, bra och snäll person. Det handlar alltså inte om att vara elak eller nån slags personangrepp. Sånt är hemskt, även bland offentliga människor så kan kritik skära som knivar och göra ont. Men så är det det där när någon går till attack på det man skapat, musik man gjort, det är jobbigt när man hamnar i det, men det måste man ta. Så, Jonah, om du någonsin skulle läsa den här texten, det handlar inte om dig. Chilla lite, och eventuellt ursäkta i föreväg. Men jag bara måste få ur mig det här i all ärlighet rakt ut på nätet på grund av, det är nått jag har funderat på i flera år. Det handlar om musiken, och inte personen.
Det började med att jag fick en länk skickad till mig med en låt som hette Coffee Break. Ja den här:

Det är välproducerat, välspelat, grymt bra musiker. Det är fantastiskt bra ljud dessutom (nå youtube i sig är inte magiskt bra ljud). Det är bara det att...jag var helt övertygad om att det här är en ironiskt gjord låt, det var jag övertygad om länge. Men så några år senare uppenbarar sig Dirty Loops.
Dvs. Det är inte ironiskt utan på fullt allvar. Hepp. Och OMG!
Där någonstans så blev jag tvungen att backa lite och fundera. För. Min första och ärliga reaktion är att detta är FASANSFULLT. Sedan tar jag ett steg tillbaka igen och kliar mig i huvudet, för jag som INTE brukar ha starka åsikter om musik jag inte riktigt faller för, varför i allsin dar får jag så stark reaktion på detta? Min grundtanke är att det finns två sorters musik, musik jag gillar, och musik som mer väcker en axelryckning (och inte mitt gillande), men oändligt sällan musik som man verkligen inte gillar! Men Dirty Loops hamnar rakt i mitt OH-NO-TA-BORT-DET-FORT! Det är intressant! Jag som brukar vara rätt tolerant. Vi tar en låt med dom från youtube här, så kan ni fortsätta läsa:





Jag har funderat lite. Jag tror att mitt ogillande handlar om ett par olika saker. Dels att musiken är alldeles för intern, dels att det är så förbannat välspelat att det blir ointressant och dött. Det inperfekta är ofta det som ger musik liv på riktigt. Påminner mig lite om för ett par år sedan när jag sa att jag inte riktigt gillade bandet TOTO pga ointressanta, de har typ två bra låtar, men är i övrigt ointressanta, varpå kollegan säger "men de är ju jättebra musiker". Bra poäng. Men också en slutsats i att det är ofta inte-så-magiskt-bra-musiker som gör den bästa och intressantaste popmusiken, de perfekta musikerna är ofta....ja just perfekta musiker men gör inte så bra musik.
Ja, och vem är då jag att ens kritisera. Jag är ju inte yrkesmusiker. Jag är ju dessutom inte bra på nått, men småbra på mycket. Jag har visserligen hunnit med att driva skivbolag, spelat i ett tiotalet (eller mer) band, och iofs bara varit publicerad på jag minns rätt 12 skivor. Visst har det funnits år när det faktiskt har varit inkomster av musik varje månad, men aldrig ens nära ens ett halvtidsjobb, alltid bara lite småpengar bredvid.

Och varför, i alla fall i tanken, så skulle jag föredra ett band med 13-åriga punkare som har sin tredje spelning framför Dirty Loops? Det handlar om nån slags känsla och nån slags ärlighet.



Och kanske. På fullt allvar. Så ska jag gå iväg och se Dirty Loops när de passerar Göteborg nästa gång. För att utmana mig själv.