Siffror, statistik och det där med att blogga

En helt vanlig ovanlig dag, som bloggen råkar heta, fyller fyra år i dagarna. Tid att fundera lite. Anledningen till namnet bergodalbana.blogspot.com förklaras på följande sätt; alla "bra" namn på blogspot var upptagna, satt säkert en kvart och provade olika förslag. Till sist blev det principen öppna SAOL, blunda, bläddra och peka nånstans och det råkade bli på bergodalbana (kan även stavas bergochdalbana). Kollade lite snabbt statistiken på bloggar.se. Det är inga bloggar som länkar i några blogginlägg till den här bloggen. Alls. Inte ett enda. Och det spelar faktiskt inte så stor roll.

Bloggandet är inte en tävling. Inte för mig, eller den här bloggen. Men visst, om du tycker att bloggen är läsvärd. Länka gärna hit. Eller skriv en kommentar på det som skrivs.

För några år sedan stötte jag på flera personer som uttryckte "nä...jag läser inte bloggar". Jag gissar att resonemanget skulle vara snarare något i stil med "jag läser inte personliga bloggar", men jag är inte helt säker. Prova att byta ut ordet "bloggar" mot ordet "böcker" eller "tidningar". Låter det anti-intellektuellt och lite fånigt? Är jag den enda som tycker att _innehållet_ är så OTROLIGT mycket viktigare än formen på det publicerade? Det spelar ingen roll om det är ett fanzine eller en statlig utrednig, en blogg, en dagstidning eller andraupplagan av en kvällstidning. Det viktiga är innehållet eller nånslags kvot mellan hur mycket text och hur mycket substans det är i texten.

Sisådär 1995 blev det populärt att ha en "personlig hemsida". Symptomatiskt var att det stod något i stil med "Här är jag, min hund, min farfar och min båt" följt av några bilder. Totalt ointressant för alla. Antingen känner man personen (och hunden, båten, respektive farfar) sedan tidigare och hemsidan tillförde inget. Eller så känner man inte personen och då är man ännu mindre intresserad av personen, hunden eller farfar till personen. Lite samma sak gäller bloggandet i allmänhet. Enorma mängder text om en person blir inte automatiskt intressant. Text är bara text. Och död text blir inte levande för att den plötsligt blir längre. Är jag lite hård nu?


Blogg me off. Det händer att det får följa med en Wasp på fikat.