Geigerfestival 2008

Vaknade upp i morse med huvudet fullständigt sprängfullt av idéer. Jag vet inte om alla håller med, men när det gäller kreativitet så funkar det iaf för mig så att mycket input ger mer output. Inte riktigt inspiration, utan något närbesläktat. Jag önskar jag kunde skriva en rad om allt på Geiger festivalen 2008 som var bra, men den texten skulle bli aldeles för lång! Så i korta drag. Jag gillade Katarina Widell, för att det var en skön blandning av 1600-tals barockmusik och modernare tongångar i nånslags ohelig alians (några av styckena var nog helt klassiska men det mer experimentella gillade jag bäst). Fredric Bergström kombinderade nyckelharpa och ett 40-tal inspelade nyckelharpor styrda via MAX och i sin tur via sin iPhone. Makalöst skönt drome-aktigt ljud, malande och väldigt bra.

Lasse Marhaug levererade en otroligt bra konsert med ren noise. Och, det var DEFINITIVT INTE "press play on tape" utan det var live, och det var ett otroligt ös som slutade med att laptopen flög ner i golvet, men konserten fortsatte ändå en stund till med Lasse ståendes halvvägs uppe på bordet. Det här ska inte bara höras. Det ska upplevas!! Skiiiitbra!

Gudrun Gut spretade ganska ordentligt i sitt set. Ibland gränsade konseten till snudd på spokenword, ibland glider det över åt elektro/tech-hållet till. Det är märkligt att det är första gången hon spelar i Sverige. Jag tror det blir fler gånger.

Sten Hansson var också bra. Ljudkonst, eller ord-ljud-konst är kanske den äldre formen av spoken word. Jag missade själv hans längre preformance på fredagen. Men lördagens dito bjöd på en dikt, som till början är väldigt konstig och som för varje vers som läses förrändas så att orden försvinner och till sist finns bara nonsensord kvar. Finns en slags dadaistisk touch i det hela. Och, roligast var väl en person jag pratade med som kom in nånstans i slutet på det hela och sa "jaaa...asså...jag fattade ingenting...jag hörde inte vad han sa alls". Men det var ju hela poängen. Det var inga ord kvar i slutet!

Avslutningen med JS666, Akahiljane och DJ Laiha Läski (FI) var fullständigt lysande. En orgie i hårdrock, breakcore, finsk tango, och mitt upp i allt detta en version av Dire Straits "Brothers in arms" som smygande blev hårdare och hårdare och HÅRDARE. Musikalistk begåvat, och förutom att det var bra så var det så otroligt jäkla roligt!