Blipp blopp och telefonförsäljare

Tidigare har jag berättat att jag ogillar att bli uppringd av såväl telefonförsäljare som de som gör det som kallas för "marknadsundersökningar" (av nån sjuk anledning så är det tydligen okej att först göra en "gallup" och när marknadsundersökaren är klar med denna DÅ är det fritt fram att sälja saker). För det mesta så räcker det med att säga att man inte är det minsta intresserad. Men så händer det att de ringer igen, trots att man meddelat sin intressenivå (noll) för produkten. Och för nått år sedan sedan så var det en kille som tog priset och prompt skulle ringa mig igen med bara några timmars mellanrum trots att jag sagt att jag inte var intresserad. Jag greps av ett visst hämdbegär så jag svarade:

"Javisst, kan du vänta lite bara..."

och så lade jag luren bredvid högtalaren och drog igång Dead Kennedys klassiker "Too drunk to fuck".

Ganska fånigt gjort, men jag surnade till ordentligt och det råkade bli lite spontant.
En amerikan som satt i system att spela in telefonförsäljare återfinns här. På engelska, smålustigt och ganska elakt.

Programmet Ring P1 har fått sin egen blogg med klassiska citat ur programmet, den återfinns här. (Tyvärr inga mp3:or, men jag antar det har med upphovsrätt eller nått sånt att göra).

YMCK är en ny bekantskap för mig men trots att de är från Japan så har de varit och spelat i Stockholm på Microdisko. Det finns ett par videos med YMCK att beskåda om man söker på dem i t. ex. YouTube. Ska kanske förvarna lite, det handlar om åttabitarsmusik, extremt blipp-blopp och dataspelsmusiksaktigt (läs: commodore 64). Charmigt tycker jag! :-)