Ekseption och en generationsdelare

Jag visste inte att Rick van der Linden dog förra året. Han spelade iaf orgel i bandet Ekseption, ett band som för musik som gränsar lite till fusionjazz, men ändå är lite eget, gillar dem även om jag inte lyssnar så mycket på jazz i övrigt. Jag associerar dem lite fritt till bandet The soft machine men de har nog egentligen inte så mycket med varandra att göra, det är mer en personlig association. (I The soft machine spelar för övrigt den numera ganska kände Robert Wyatt, köpte hans förra skiva; The coocooland, vemodig men otroligt bra). Ekseption har framför allt gjort riktigt roliga tolkningar av kända klassiska låtar, bara som exempel, en funkig version av Bachs Tokata och fuga i d-moll plus en av satserna i Bethovens femte symfoni. Om inte den inbäddade länken skulle funka finns en liten video med Ekseption på youtube på den här adressen.

Jag inser att det finns saker som är fullständiga generationsdelare. Häromveckan sa jag lite på skoj (apropå vad jag skulle göra på fredag kväll) att jag skulle nog hyra en moviebox och slöa lite. En person såg FULLSTÄNDIGT lost ut. Han var 80-talist.
Hur många gånger har man inte släpat moviebox? De som inte vet vad det är, de är 80-talister eller ännu yngre. Just det, jag blev bjuden på en Nötcreme dagen innan av en 60-talist, det ni!

Orkade inte tömma över hela minneskortet från kameran, så här är två djurbilder från italien tagna för två år sedan (hm, eller är det tre kanske?). Den ena är en liten gecko som ramlade ut ur luftkonditioneringsanläggningen på morgonen, helt stendöd, troligen ihjälfrusen. Den andra, det är en liten vanlig skorpion, jag fångade den och släppte ut efteråt.