Långsamt försvinnande?

Kikade in lite på Fältbiologernas hemsida. Kan notera att det är en organisation som har minskat ordentligt i medlemsantal och att fältbiologerna antagligen inte finns kvar om 10 år. Flera förklaringar finns. I på 80-talet så räckte det i stort sett med att sätta sig någonstans hissa upp en banderoll och simsalabim så blev det tidningsrubriker. Konkurrensen om medias utrymme är hårdare idag. Miljöfrågorna har blivit vardag och företag helt utan miljöpolicy finns knappt. Och inte är det några döda sälar som flyter omkring heller.

Bilderna här bredvid föreställer en aktion som ägde rum i Göteborg 1991, titeln var "slå ett slag mot bilismen" och det var ett lite humoristiskt sätt att visa på problemen med massbilismen. Folk fick helt enkelt låna en slägga och slå sönder en gammal skrotad volvo bäst de ville. Jag var där och fotograferade. Det var lite intressant att se hur oerhört förbannade folk blev bara för att det var just en bil som blev sönderslagen. Bilar verkar vara heliga. Det var rätt tydligt att ett bra sätt att uppröra den svenska folksjälen är att köpa en bil, ställa upp den och slå sönder den. Insändare i tidningen upprördes över bristen på respekt för privat egendom (hur den personen tänkte förstår jag inte...poängen med att äga något är väl att man själv får bestämma vad man vill göra med det man äger... exempelvis slå sönder det). Pricken över i var väl när nån gubbe ringde och mordhotade efter att ha läst om aktionen i tiningen. Ganska sanslöst.

En sak som slår mig just när det gäller miljöfrågor idag är att jag upplever det som att ansvaret har på något sätt flyttats över till privatpersonen, det är upp till var och en att handla miljövänligt, att återvinna, att köra en bil som inte släpper ut för mycket och så vidare. Bra eller dåligt? Förmodligen varken eller, men definitivt en ganska stor förrändring.