Phone home

Biografen Draken firar 50-års jubileum i år (fast på visningen så påpekades att de nu kommer att sluta med reguljära visningar på draken, det känns lite synd tycker jag), var iväg och såg filmen ET som visades i 70mm kopia, extra skarp bild. När kan jag ha sett den förra gången? Kanske 1982 eller nått sånt. Jag tänker på helt andra saker nu när jag ser den än när jag såg den förra gången. Den här visningen tänkte jag på den frånvarande fadern och om hur rymdvarelsen på nått sätt får representera den försvunna fadern i huset. Rymdvarelsen (ställföreträdande fadern) gömmer sig bland gosedjuren när det blir för jobbigt, går loss på kylskåpet och dess mat, dricker bärs och blir dragen och sedan strör saker omkring sig. Om filmen är lika bra som då? Inte riktigt, men den har sina poänger. Kritiken mot vuxenvärlden och mot ett stelbent samhälle går fortfarande fram.
Förresten aliens, ska de inte vara rymdmonster som sörplar hjärnsubstans från folk och bara är onda? På nått sätt så känns det som om filmen ET åtminstonde bröt den trenden, kan inte annat än att tycka att Alien-filmerna är riktigt bra de med.

Efter filmen gick jag iväg till Pustervik där jazzbandet Daisy hade releasefest för sin nya skiva. Mycket bra spelning! Och Tommy som är batterist i Daisy är batterist i Läder som jag också spelar i.

Apropå ingenting så gick jag vilse på jobbet. Det är absurt med så stora lokaler att man antagligen kan gå flera kilometer utan att gå samma väg. Underjordiska kulvertar och hangarliknande förrådsrum. Efter att ha irrat runt lite så hittade jag lunchrummet iaf. Lunchrummet visade sig vara ett temporärt sådant. Känns halvmysko att äta sin medhavda lunch på papptallrik och med plastbestick i ett tillfälligt källarutrymme. Dessutom så SMÄLTE plastbesticken när jag satte dem i maten...som var varm. Det såg säkert roligt ut.
Vi snackar IT-gruva 2006 här!